Bruno Mathssons sommarhus till salu

Framtiden är oviss för Bruno Mathssons berömda sommarhus i Halland. För fyra år sedan räddades det från rivning och nu väntar det på en köpare som vill rusta upp det.

Hur vill jag att sommarlivet ska levas?, måste Bruno Mathsson ha tänkt när han ritade sitt sommarhus i Frösakull intill Tylösand strax norr om Halmstad.
Hans vision om livet på sommaren var nog så mycket uteliv som möjligt, få prylar och nära till stranden och med en golfbana strax intill. Så kallas huset också Det goda livets fritidshus, på engelska rationaliserat till House of Tomorrow.

Många omdömen
Bruno Mathssons skapelse har beskrivits som alltifrån ett av den svenska modernismens mest spännande hus, kulturskatt och konstverk till ett fallfärdigt skjul, knappt användbart som omklädningsrum vid ett utomhusbad. I verkligheten är huset litet, lågt i tak och ganska nedgånget. Det känns övergivet, som i stilla vemodig väntan på vad som ska hända med det. Men ändå är det dominerande intrycket öppenhet och ljus. Gränsen mellan ute och inne är så utsuddad att det är lite svårt att avgöra var utomhus övergår i inomhus.
Byggnaden bildar en 10 gånger 15 meter stor rektangel där 60 kvadratmeter är en öppen solgård på två sidor omgiven av en loggia.

Skjutdörrar ger bred öppning
Själva bostadsdelen är 85 kvadratmeter. Från solgården kommer man till vardagsrummet genom skjutdörrar i korrugerad halvgenomskinlig plast. De kan dras åt sidan för att bilda en tre meter bred öppning. Gästrummen har utgångar direkt mot solgården. (Dessa syns på bilden på Bostads förstasida.) Vardagsrummets två ytterväggar är helt i glas från golv till tak.
Direkt utanför tar tallskogen vid, någon odlad trädgård finns inte. Huset är diskret placerat. Från gatan anar man knappt att det finns en byggnad inne bland tallarna.

Slipad marmor
Golvet är av slipad marmor, väggarna är oisolerade, alla fönster har enkla glas, taket består av välvd transparent plast, skjutdörrarna saknar tätning. Trots detta finns en ständigt öppen ventilationspalt längs hela fönsterväggen. Huset verkar vara mer konstruerat för sydeuropeisk hetta än för de stundom kyliga svenska somrarna. Förklaringen är kanske att Bruno Mathsson sedan ungdomen var frisksportare, det berättas att han gärna sov ute en stor del av året. Men det finns elvärme att använda kalla kvällar och kulna dagar.
Konstruktionen är egensinnig. Grundstommen är galvaniserade stålrör som stöttar I-balkar av stål som bär upp det välvda plasttaket. Under taket snedställda träribbor som silar ljuset och hindrar det från att bli bländande. Väggar av parapine, ett sydamerikanskt träslag. Bara badrum, toalett och gästrum har vanliga dörrar, annars är det skjutbara stycken av korrugerad plast.

Flyttbar spis
Det finns inget egentligt kök. Två köksskåp och ett kylskåp är inbyggda i väggen som skiljer sovrummet från vardagsrummet. Bredvid finns en enda hylla som avställningsyta. Spisen är låg, har två plattor och ugn och är rullbar. Man kan alltså laga mat eller koka te var man har lust, ute eller inne, sittande i en av Mathssons berömda Evafåtöljer.
Diskbänken står utomhus, eller nästan utomhus, under taket på loggian. Bra idé! Vem har lust att stå i ett instängt kök och fixa lunch en vacker sommardag? Bättre att laga maten utomhus. Och att diska ute under tak är en bra kompromiss om det nu råkar regna.

Spartansk möblering
Några av Bruno Mathssons originalmöbler står kvar, möbleringen är bekväm men tämligen spartansk och har nog varit så redan från början. Att fritidshuset är en formmässigt fast sammanhållen helhet förstår jag om inte annat på att den sentida tv-antenn som hänger på utsidan känns så störande.
Ju längre jag går i huset desto mer inser jag hur formmässigt medvetet det är, stramt, harmoniskt. Överallt genomtänkta detaljer. Enkla krokar på strategiska ställen för att hänga upp grejer på. Under utediskbänken diskreta skjutluckor som döljer ett förvaringsutrymme. Toaletten har dörrar från två håll så att den kan nås av både gäster och värdfolk utan att störa varandra. Det sitter eluttag varje meter längs golvlisten i vardagsrummet. I stället för stup-rör finns det specialgjorda utkastare i koppar.

Byggdes 1960
Frösakullahuset byggdes 1960 och var det första som Bruno Mathsson ritade åt sig själv. Även om han främst är känd som möbeldesigner har han ritat ett 50-tal byggnader.
Mathsson och hans fru Karin bodde i huset varje sommar. Bakom sovrummet finns en enskild inhägnad, till hälften omgiven av trä, till hälften av korrugerad plast, där naturisten Mathsson kunde sola naken ostörd av eventuella gäster. Det berättas att paret Mathsson brukade gå nakna på solgården som är helt kringbyggd.
För trots den maximala öppenheten mot solen så är byggnaden sluten utåt. Utifrån är huset inte välkomnande. Ytterdörren går knappt att urskilja, det är en skjutdörr i korrugerad plast, med hänglås. De tre vanliga fönster som finns i huset ligger alla på baksidan, mot norr.

Stod och förföll
Efter Karin Mathssons bortgång stod huset oanvänt och förföll. När arkitektfirman Sandellsandberg med Thomas Sandell i spetsen år 2000 köpte var det i sista ögonblicket. Taken läckte och hotade att förstöra väggar och inredning, vattenledningarna var sönderfrysta.
Firman har lagt nytt tak och dragit in provisoriskt vatten. Men mycket återstår att göra.
Enligt mäklaren Bruno Broberg är det viktigaste att lägga om golvet.
Grunden ar en tunn gjuten bottenplatta som ligger direkt på sanden och fukt från marken kan vandra upp i väggarna. Enligt Broberg behöver golvet brytas upp och golvplattan gjutas på och förses med en fuktspärr.

Ingen seriös spekulant
Sedan i våras har huset varit till salu, ännu har ingen seriös spekulant hört av sig. I början av november bjöds det också ut till försäljning av Stockholm auktionsverk med ett utropspris på 3-4 miljoner kronor. Thomas Sandell gav för fyra år sedan 1,2 miljoner kronor och begär nu alltså betydligt mer.
- En tomt i det här området är värd 2,5 miljoner kronor. Vi tänkte att huset kunde vara värt en halv miljon. Men där hade vi tydligen fel, säger mäklaren Bruno Broberg och antyder att ett realistiskt pris kanske är två miljoner.
Thomas Sandell har ansökt om K-märkning och därför kommer det inte att beviljas något rivningslov.
- Huset är ett kulturarv som absolut måste bevaras. Det har inte bara nationell utan också internationell betydelse med tanke på att Bruno Mathsson är så stor som han är, säger Hans Bergfast, förste antikvarie vid länsstyrelsen i Halland.

Nål i en höstack
Bruno Broberg anser att hitta en köpare till det här speciella huset är som att leta efter en nål i en höstack. Amerikanska eller japanska konstsamlare är knappast intresserade, de kan ju inte ta med sig huset hem, konstverket är huset i den här omgivningen.
Men vem kan tänkas köpa huset? undrar jag.
- Per Gessle, säger Bruno Broberg snabbt. Det skulle kunna vara ett annex till hans Hotell Tylösand att hyra ut till utländska gäster.

Per-Olof Eliasson (Publicerad i GP Bostad 2005)