Med biltåg till kontinenten
Bila till Italien - men parkera i ett regnigt Hamburg och vakna nästa dag i ett stekhett Toscana. Och slippa autobahn. Nog låter det som en dröm. Men det går - med biltåg.
·Stor bild
Spända av förväntan startar vi vid tiotiden från Västra Frölunda. Vi ska testa att åka biltåg, det bästa av två världar: att i lugn och ro få åka tåg genom Europa och sedan kunna bese Italien med egen bil.
Nu går det inte så fort för oss på bilsemester med två livliga barn. Jag har räknat ut att det som mest är 1 tim och 45 minuter mellan stoppen, det är lunch, kisspaus, något som måste hämtas från bagageluckan eller bara ett stopp för glass. Så dagsetapperna blir inte så långa vilket är en anledning till att ta biltåget.
Vi väljer att ta vägen Helsingborg - Helsingör. Då känns det av tradition att vi är på semester. Efter Rödby - Puttgarden är det bara 15 mil kvar till Hamburg. Resan tar med lunchstopp och snabbdopp i Mellbystrand och färjeköer cirka tio timmar.
Åker dagen innan
Biltåget börjar pålastningen klockan 12.45. Så för att slippa starta mitt i natten åker vi dagen innan och har bokat ett billigt fyrbäddsrum på ett litet motell nära centrum i Hamburg. Med hjälp av hotellägarens anvisningar så kommer vi i god tid till järnvägsstationen Hamburg - Altona.
Vid DB:s välordnade Autozuganläggning är det som att checka in till en färja, med anvisning om vilken kö vi ska ställa oss i. Därefter äter vi lite och köper matsäck till tåget.
Det går att handla på stationen men om man går förbi spåren och fortsätter några hundra meter hittar man Mercado, en kombination av galleria och saluhall där det finns det mesta i matväg att köpa.
När det är dags körs först motorcyklarna på, sedan bilarna i den ordning de checkade in.
Passagerarna och handbagaget får stanna på perrongen, bara föraren ska vara i när bilen körs upp på tåget. Lite är det som att köra på en skranglig ramp till en liten bilfärja. Inte speciellt krångligt eller svårt.
Bilvagnarna är egentligen vanliga transportvagnar för bilar i två plan. Väl på plats fixeras bilarna med stoppklossar. Inga takboxar får plats på taket, men jag ser ett ekipage där boxen är stuvad i baksätet och en annan bilist har lyckats få tillstånd att spänna fast boxen framför bilen på järnvägsvagnen.
Snart kopplas personvagnarna på och det är bara att leta upp sin kupé. På de längre turerna finns det två kupéalternativ att välja mellan: liggvagn med fem bäddar och sovvagn med tre. Vi får en egen kupé eftersom vi är en familj på fyra.
I kupén bredvid tvingas två par dela utrymme och det syns på långt håll att de inte trivs med arrangemanget.
Men vi har det mysigt, vi tycker om att åka tåg. Oss vuxna påminner det om tågluffartiden och för barnen är det nytt och spännande. Vi passerar genom det platta Nordtyskland och snart börjar landskapet bli mer kuperat. Barnen håller sig sysselsatta omväxlande med att titta på utsikten, rita och spela spel.
När vi lämnar Hamburg är det förvånansvärt tomt på tåget, men det får sin förklaring senare när det är påstigning och påkoppling av bilvagnar på ytterligare två stationer, Hildesheim och Neu Isenburg nära Frankfurt am Main. När kvällen kommer är vagnarna fullsatta.
Restaurangvagnen är ett kapitel för sig. God mat till ett rimligt pris, men ont om plats och framåt klockan sex är det kö till borden i avdelningen för icke-rökare. På utresan är personalen vänlig och förekommande. På hemresan är däremot servicen under all kritik, servitören är hyperstressad och ignorerar alla försök att göra ytterligare beställningar.
När mörkret fallit är det dags att gå till sängs. Det är ganska knöligt att bädda och krypa upp i slafarna. Britsarna är hårda, men vi har med egna dunkuddar som gör komforten hygglig. Men sömnen blir orolig. Jag vaggas av tågets rörelser och väcks då och då när vagnarna växlas eller loket bromsar in.
Men att vakna i Italien i höjd med Genova och spana ut över Medelhavet är en ren njutning. Frukosten, som kunde vara rikligare, serveras på flygmanér i en liten låda.
En halvtimme försenade kommer vi till Livorno central. Det känns som en evighet när bilvagnarna växlas fram och tillbaka på bangården för att komma till avlastningsrampen. Sedan är det bara att köra av. Vår bil står nästan först så jag rullar smidigt av, familjen väntar med handbagaget och så styr vi kosan mot Florens.
När det är dags att återvända 14 dagar senare bekräftas alla ens nationella fördomar om tysk organisation och italiensk oordning. Där det i Hamburg var raka filer och påkörning i tur och ordning måste resenärerna i Livorno parkera huller om buller och sedan försöka knö sig före de andra upp på biltåget.
Har man fått plats på övre planet av bilvagnen får man till skillnad från i Hamburg inte köra upp själv utan bilen lastas på av Autozugs italienska personal. Anledningen är enligt uppgift en olycka i Verona 2004. Det gör att pålastningen tar extra lång tid och vi är en timma försenade när vi lämnar Livorno.
Tågresan är återigen ett äventyr. En liten besvikelse är att vi inte heller på återresan hinner se mer än en glimt av Schweiz innan det blir mörkt.
DB har kört in förseningen när vi kommer till Hamburg och avlastningen går snabbt och effektivt och snart är vi på väg mot Sverige. Enda mankemanget är trafikstockning på väg mot Puttgarden och långa köer vid färjan. Så för att slippa fler färjeköer tar vi för säkerhets skull Öresundsbron hem.
Hur är det då att åka biltåg?
Jämfört med att sträckköra på autobahn för att komma igenom Tyskland är tåget absolut att föredra. Det är säkert och avstressande och en annorlunda upplevelse. Komforten är kanske inte den allra högsta, åtminstone inte i liggvagn, men det är det värt.
Per-Olof Eliasson
031-62 40 00 gpmotor@gp.se
Fakta
Biltåg är inte så dyrt som det verkar. Om man räknar, inte bara vad man betalar för bensinen, utan vad bilen verkligen kostar per mil är biltåget konkurrenskraftigt. Enligt Konsumentverkets kostar en någorlunda ny familjebil runt 35 kronor per mil, se www.bilar.konsumentverket.se/ för kostnaden för din bil.
(Väljer du att bara titta på bensinkostnaden framstår det som betydligt billigare att köra själv - 10 400 kronor mot 16 500 kronor för biltåget.)
*****
Prisexempel
Kostnad Biltåg/egen bil:
Egen bil Göteborg Hamburg tur och retur, 2 x 60 mil à 35 kronor= 4 200 kronor
Färjor respektive bro 2 x 800 kronor = 1 600 kronor
Hotell 1 natt = 1 200 kronor
Summa Göteborg - Hamburg t o r = 7 000 kronor
Hamburg till Livorno i Italien t o r, 2 vuxna och 2 barn 1 315 euro, cirka 12 500 kronor
Summa Göteborg - Livorno t o r =19 500 kronor
*
Kostnad Egen bil hela vägen utan tåg
Egen bil Göteborg Hamburg t o r = 7 000 kronor (se ovan)
Hamburg - Livorno t o r 2 x 140 mil à 35 kronor = 9 800 kronor
Hotell 2 x 1 200 kronor = 2 400 kronor
Summa Hamburg - Livorno t o r = 12 200 kronor
Extra hotellnatt på återresan (ingen sovnatt på tåget) = 1 200 kronor
Summa Göteborg - Livorno t o r = 20 400 kronor
Oräknat motorvägsavgifter och fler måltider vid bilresa är alltså biltåget i det här exemplet en aning billigare. Men kostnaden för biltåget varierar mycket beroende på säsong och veckodag.
För en tur och returresa mellan Hamburg och Livorno skiljer det för en familj 8 000 kronor mellan högsta och lägsta pris.
*****
Fakta:
Biltåg som passar svenska resenärer går främst från Hamburg och till södra Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike och nu även till Kroatien.
Det finns inte så många avgångar att välja mellan, ofta bara en per vecka och resmål. Så man måste planera och boka i god tid.
SJ bokar inte längre biltåg utan hänvisar till EW Resetjänst 031-218535, www.ewresor.com/.
Man kan också boka själv på nätet www.bahn.de/db_schweden/view/vara_erbjudanden/autozug.shtml eller via www.ferrycenter.se/Autozug.htm, som har ett annat (bättre?) formulär och även bra översikt över tider och resmål.
Se också www.dbautozug.de/ (på tyska) eller www.dbautozug.de/site/dbautozug/en/start.html (på engelska).
*****
Tips
Minimera bilkörningen, ta färjan till Kiel. Från Kiel är det bara 10 mil till Hamburg.