Fågelholkar i funkisstil

Alla som har rest Älvdalen norrut från Göteborg har sett de lådformade husen ovanför Bohus samhälle. Läget och utseendet kittlar fantasin.
På nära håll imponerar fasadernas strikta funkisstil. Inuti är villorna luftiga med enorma fönster och ett flödande ljus.

Som en räcka örnnästen ligger nyfunkisvillorna på bergskammen. Men när man kör den branta backen förbi Bohus samhälle och närmar sig husen från baksidan så är läget ändå mer storslaget.
Strama avskalade lådor ovanpå en brant klippa, i slående kontrast till de likaså nybyggda villorna nedanför i traditionell bohuslänsk stil hämtad från förra sekelskiftet. Hela området heter Bohushöjd och de två raderna funkishus kallas passande nog Utsikten och Panorama.
Wingårdh Arkitektkontor har ritat funkisvillorna och Gert Wingård har sagt att de är inspirerade av de så kallade case-study-husen som byggdes i Kalifornien på 40- och 50-talen.
- Jag brukar likna dem vid skokartonger eller fågelholkar, säger Sara Lindfors som äger ett av husen.
Sara och hennes sambo Hans Ohlsson bodde förut i en trea vid Heden med sina två barn Oliver och Junior.
- Vi hade bara bott där i två år. Vi tyckte det var skönt att bo i stan och hade inga planer på att köpa hus.
Men de var fascinerade av funkis.
- En dag såg Hans en annons i tidningen om visning av hus så vi åkte hit och tittade.
Det var i oktober förra året.
- Vi blev omedelbart förälskade i huset. Det har en så rå funkisstil och mycket naturmaterial överallt.
Sedan skedde allt snabbt. Paret sålde sin bostadsrätt och flyttade in i Bohushöjd i december.
Då var huset nyproducerat och såldes av byggherren Sverigehuset
till fast pris.
Sara och Hans hus ligger i den bakre raden av de 18 husen, elva i den främre och sju i den bakre raden. Här finns inga trädgårdar, bara en liten gräsplätt framför ingången. Sara och Hans tänker lägga plattor på den, som grannen redan gjort, för att få en parkeringsplats till. Nu har de en plats i carporten som är sammanbyggd med ett litet förråd. Även om det finns kollektivtrafik upp till området behöver familjen en andra bil efter flytten från stan.
Utvändigt är villorna klädda med cederträ, som redan blekts från varmbrunt till väderbitet grått.
- Ceder är i princip underhållsfritt, precis som fönstren med aluminiumbågar. Det passar oss utmärkt när vi har så små barn, säger Sara.
Hon är barnledig från sitt arbete som säljare med barnen Oliver, snart tre, och Junior 15 månader.
Villorna i Utsikten är antingen kedjehus eller radhus. Sara och Hans har ett radhus men det är bara hopbyggt med ett annat hus, och har ett litet mellanrum till nästa.
När man kommer in slås man framförallt av att de stora fönstren.
- Det är rena ljusterapin, även på vintern är det enormt ljust.
Planlösningen är genomgående öppen, 2, 6 m i takhöjd. Golvvärme är i alla rum, parkett på alla golv utom badrum och entré som har svart stengolv.
- Jag gillar när det är öppna ytor, säger Sara.
Här finns rejäla med utrymme, boytan är 162 kvm. Men de öppna ytorna har en nackdel, rummen blir relativt få, sex rum inklusive köket.
- Jag skulle velat ha ett rum till, säger Sara och skrattar.
På bottenvåningen är det ett litet arbetsrum eller gästrum bredvid hallen, badrum och tvättstuga, klädkammare och ett allrum, med kök, matvrå och sällskapsdel.
Köket har inbyggda spotlights i taket, en liten köksö, snickerier i ek och ett liggande fönster ovanför diskbänken som släpper in ljus.
Allrummet har en hel glasvägg ut mot balkongen i öster.
- Här är underbar morgonsol men vi har en markis för att det inte ska bli för varmt. Jag gillar inte gardiner så vi får ha solskyddet på utsidan.
Visst blir det varmt på sommaren men inte värre än att det går att vädra bort den värsta hettan.
Under den öppna trappan som leder upp till nästa våning sitter en liten platt tv diskret på väggen.
- Tv-uttag finns i alla rum. Det kallar jag funkis – det är så praktiskt, säger Sara.
På plan två har barnen varsitt rum, där finns badrum, klädkammare och ett vardagsrum med glasvägg mot väster. Genomgående vita väggar.
- De är varmvita så det känns inte kliniskt. Vi funderade på att bryta av med en vägg i annan färg men med så mycket fönster finns det få väggar att hänga tavlor på. Så utsikten får vara fondvägg, säger Sara.
Trots alla fönster och att grannarna är nära är området planerat så att det inte finns någon insyn från de andra husen.
Går man uppför trappan från andra våningen kommer man till ett penthouse, ett rum på taket. Glasade väggar åt tre håll och för att travestera en filmtitel, verkligen ett rum med utsikt.
- Vi sa direkt: Här ska vi ha sovrummet, berättar Sara.
Utanför sovrummet ligger altanen med milsvida vyer. Nedanför sträcker sig Jordfallsbron över Göta Älv mot E6:an. Bredvid Bohus fästnings mäktiga silhuett skymtar lite av Kungälv. Där bortanför blånar skogarna mot väster. Sara säger att i riktigt klart väder kan man ana havet längst bort.
- Mitt i sommaren går inte solen ned förrän halv tio och solnedgångarna är fantastiska. Vi grillade mycket i somras och kunde sitta här i timmar och njuta av utsikten.
Hans och Saras hus ligger så man inte ser Ekas kemiska fabrik nedanför.
- Men man kan se röken, säger Sara.
Lukten som Sara blivit varnad för märks inte, luften är ren.
Sara är van vid cityliv, hon har bott tio år på eller nära Avenyn.
- Det är skönt att det är så lugnt och tyst här ute. Vi har hela Vättlefjäll bakom oss full med småsjöar, Bohusleden går alldeles i närheten. Man kan ge sig direkt ut i joggingspåret. Och ändå tar det bara 11-12 minuter från stan med 45:an.
På baksidan av huset, nedanför klippbranten finns en utmärkt pulkabacke. Området är inte färdigbyggt, ytterligare några villor i sekelskiftesstil är på gång.
I nordost ligger ett äldre terasshus, annars är skogsridån obruten bortanför sekelskiftesvillorna. Innanför skogsbrynet ligger en ridskola och en idrottsplats.
Några nackdelar med huset kan inte Sara komma på utom möjligen samhällsservicen som hon tycker inte räcker till.
- Det finns så lite service och butiker i Bohus, inget apotek till exempel. Men efter att ha bott tio år mitt i stan är jag van att ha allt runt hörnet, säger Sara och skrattar glatt.
Per-Olof Eliasson (Publicerad i GP 2007)