IT i förskolan

Under vårterminen deltog avdelningarna Röd och Blå på Soldatängens förskola i Partille i ett ITIF-projekt. Nu håller de på att omsätta erfarenheterna i vardagen.

Soldatängens förskola ligger i en lång låg byggnad med alla sex avdelningarna på rad. Massor med barn på gården, spring och stoj. Men inne på Röda avdelning är det lugnt, barnen sitter och bygger Lego tillsammans med förskolläraren Therese Ek.
- Man måste engagera sig, då blir det en bra barngrupp, säger hon.
Annika Rundberg, också förskollärare, tar emot och visar fram till den uppställda datorn. Efter lite krångel med tekniken och med hjälp av Pierre Samuelsson från grannavdelningen Blå kommer bildspelet med vårens projekt om maskar igång.
- Vi ville lära oss att använda IT, digitalt foto och Powerpoint. Och vi ville synliggöra vår verksamhet; barnens utveckling och lärande. Det var också ett sätt för oss i arbetslaget att jobba ihop oss, säger Annika Rundberg.
Soldatängens förskola ligger i utkanten av Partille kommun, i södra Sävedalen, nära gränsen till Göteborg. Förskolan är placerad i kanten av det stora naturområdet Delsjön. Därför ligger det nära till hands att vara mycket ute i skogen och de två avdelningarna Röd och Blå har naturen som tema.
- Att studera maskar var något barnen kom på själva, säger Annika.
Efter en del letande hittade man på biblioteket en sång om maskar som fick bli stommen i projektet. Barnen samlade maskar och lade i en masklåda så att de kunde studera dem. Sedan gjorde varje barn ett häfte där de illustrerade sången med en rad olika tekniker som krita, vattenfärg, klippa och klistra.
Hela processen dokumenterades med digitalkameran och lades in i datorn och blev till ett bildspel. Ett par korta videofilmer, när barnen samlar mask och när alla 22 barnen sjunger masksången, lades också in.
Röda och Blåa avdelningarna utgör ett arbetslag och deltog tillsammans i ITIF. Blå avdelningen har gjort ett helt annat projekt än Röda, med tema haren. De två avdelningarna fick handledning av en IT-pedagog fyra gånger på dagtid. Till exempel fick de lära sig att använda programmet Powerpoint och att göra bildspel.
Innan avdelningarna kom med i ITIF hade de begränsad erfarenhet av IT.
- Vi hade en äldre digitalkamera och dokumenterade lite för barnens portfolio. Vi hade också en gammal stationär dator och en bärbar på sex avdelningar. I och med projektet fick vi fem bärbara datorer till och två små Sony Cybershots digitalkameror som vi också kan ta korta videofilmer med. Dessutom har vi fått en videoprojektor. Nu har vi delat ut datorerna så att varje avdelning har var sin och projektorn är gemensam i huset, säger Annika.
Fördelarna är stora med att använda digitalkamera och dator för att på det här sättet dokumentera den dagliga verksamheten.
- Vi kan synliggöra för barnen vad de gör och också konkret visa för föräldrarna, det hade vi inte kunnat utan den digitala tekniken, säger Annika.
En förutsättning är digitalkamerans möjlighet att ”ta hur många bilder som helst” för att kunna fånga just det ögonblick som tydliggör en process eller situation.
Man vill dokumentera gruppens aktiviteter, som ett temaarbete eller en utflykt, men också det sociala samspelet i den fria leken och det enskilda barnets utveckling.
Ambitionen är att en gång i veckan visa ett bildspel som föräldrarna kan titta på när de hämtar barnen.
- Föräldrarna vill ju se sina barn in action, säger Annika.
Genom det hon kallar bildsvep, en serie bilder, kan personalen till exempel fotografera ett barn vid inskolningen och visa föräldrarna. För att visa nya föräldrar hur verksamheten ser ut har man skrivit ut bilder från den dagliga verksamheten, plastat in dem och satt in dem i pärm.
På avdelning Röd drar man också ut bilder på skrivaren och sätter upp på väggen. Sedan sätter man in bilderna i en pärm som barnen ofta tittar i tillsammans med föräldrarna vid hämtningen.
- Inför utvecklingssamtalet kan vi samla på bilder av ett barn och visa föräldrarna hur barnets utvecklats. De bilderna kan vi sedan lägga i portfolion, säger Annika.
Therese Ek påpekar att det är en stor fördel att man med en digitalkamera ser bilden direkt och inte behöver vänta en vecka på framkallningen.
Hon tillhör inte dem som från början hade någon datorvana.
- Men man lär sig med tiden, det kommer så småningom att bli rutin.
Den mer intensiva användningen av digital teknik har redan börjat sprida sig till de andra avdelningarna på förskolan.
- Meningen är att våra kunskaper ska sippra ut till de andra avdelningarna. Vi ska göra en IT-pärm med lathundar och också visa de andra hur man gör, säger Annika.
Hon är full av erfarenheter som hon gärna delar med sig.
- Man måste också ha en realistisk tidsplanering: hur ska man lägga upp arbetet, vem som gör vad och när man har möjlighet att sitta med projektet, säger Annika.
- För det tar tid,  inflikar Pierre från grannavdelningen Blå.
- Det har varit utvecklande men tidskrävande, man måste se det som kompetensutveckling, säger Annika.
Nu när ITIF-projektet är över och IT ska integreras i den ordinarie verksamheten är fortfarande problemet att få tid.
Det som tar mest tid är att sortera bilder, välja ut vilka som ska behållas. Sedan ska bilderna läggas in i datorn, bli till bildspel eller skrivas ut till de olika barnens portfolio.
Bristen på tid har man på Soldatängens förskola löst genom att använda planeringstiden. Man passar varandras barn vid den fria leken ute på gården och kan därför vid enskild planering lösgöra en personal en timma åt gången.  Man använder också den gemensamma avdelningsplaneringen som är en gång i veckan under en timma och då turas Röda och Blå om att passa varandras barn.
- Men det är komplicerat att få enskild planeringstid, säger Annika.
Man utnyttjar också avdelningens planeringsmöten som ligger på kvällstid.
- Och ibland kan man bli barnfri innan arbetspasset är över och då kan man utnyttja den tiden, säger Annika.
Hon understryker att alla avdelningar måste hitta sitt eget system, beroende på personalen, arbetstider, barnen och deras tider.
Bortsett från svårigheterna att få tiden att räcka till beskriver Annika och Pierre att de problem som uppstått beror på den tekniska utrustningen och programmen.
Pierre beskriver målande hur de inför ett föräldramöte kämpade i timmar för att få en presentation att fungera när den skulle visas för föräldrarna. En pinne i sladdkontakten hade gått av. Eller när de ”tappade” en presentation i datorn och det tog två timmar att hitta den.
- Det har varit bra att var två avdelningar om projektet, vi har kunnat hjälpa varandra och kompletterat varandra, säger Pierre.
Annika har en hel del synpunkter på den tekniska utrustningen. Hennes råd är att försöka tänka efter vad man behöver innan man gör en beställning.
-  Att ha bärbara datorer är praktiskt för man kan ta med sig datorn in i verksamheten på ett annat sätt än med en stationär. Men med våra begagnade datorer har vi till exempel inte möjlighet att klippa i videofilmer, inte heller har de någon dvd-spelare eller cd-brännare. 
Andra tekniska tips är att köpa in mer minne till digitalkameran och också extra batterier så att ett batteri kan stå på laddning när det andra används.
Vad händer nu med IT-arbetet på Röda avdelningen?
- Vi måste landa efter projektet. Nu har vi lagt en grund men målet är att hela tiden utveckla hur man kan använda IT. På lång sikt vill vi till exempel att alla barnen ska få med sig en CD i portfolion med sina prestationer från tiden i förskolan.
För Annika är nyttan av IT i förskolan klar.
-  Vi kan tydliggöra det vi sysslar med. Och det blir lättare att se ett barns enskilda utveckling och lärande.
Annika menar att innan en avdelning ger sig in i ett IT-projekt måste man noga ha tänkt igenom vad man vill göra och syftet med det.
- Viktigt är också att till att börja med lägga ribban lågt, så att projektet inte blir alltför stort. Alla kan heller inte göra allt, man måste dela upp arbetet. Och uppgifterna måste också rotera, säger Annika.
Men det viktigaste är att ha lust.
- Man måste känna att man vill arbeta  med IT, måste tycka att det är roligt och intressant. Det fungerar inte om chefen kommer och säger att det här ska ni göra, säger Annika.
Per-Olof Eliasson

Annika rekommenderar Multimediabyråns snabbkurser, http://www.multimedia.skolutveckling.se/ (Klicka på Trekvarten i vänsterspalten)
(För webbversionen: http://www.multimedia.skolutveckling.se/scripts/view/frame.asp?i=95600

ITIF i Partille
I Partille kommun har man valt att satsa på IT i förskolan, en vidareutveckling av ITIS-satsningen men med fokus på förskolans förutsättningar.

När den statliga satsningen ITIS upphörde vid utgången av år 2002 var utvärderingarna i Partille mycket positiva.
- Barn- och utbildningsförvaltningen beslöt att fortsätta ITIS-satsningen i lokal regi, och då var det naturligt att som en del i vårt förskolefokus ta med förskolan. IT ger så otroligt många möjligheter att på olika sätt dokumentera och synliggöra barns utveckling och lärande, till exempel med bilder ljud och film. Därför startade vi ITIF, IT i förskolan,  säger Ing-Marie Holmgren som är utvecklingsledare vid Barn- och utbildningsförvaltningen i kommunen.
Hon ser användningen av datorer och multimedia i förskolan som ett sätt att skapa lust, nyfikenhet och intresse och att lära sig att se datorn som ett naturligt verktyg. Därför är IT i förskolan också en fråga om jämlikhet.
- De flesta barn har nog tillgång till dator hemma men ser kanske bara storasyskonen spela våldsamma spel. Då är det en jämlikhetsfråga att de i förskolan tillsammans med medvetna pedagoger får en möjlighet att vidga bilden och öka förståelsen för vad vi kan använda IT till.
Det är också en fråga om könsroller.
- Att från förskolan göra både pojkar och flickor lika vana vid IT-verktygen är en jämställdhetsfråga, säger hon.
ITIF drog igång vårterminen 2003. Varje termin har fem arbetslag deltagit i den lokala fortsättningen på ITIS, hittills har hälften av dem varit från förskolan.
- Men den här terminen är fyra av fem arbetslag från förskolan. Det finns ett intresse och ett uppdämt behov eftersom inte förskolan var med i ITIS, säger Ing-Marie Holmgren.
Hon står för information och samordning av ITIF.
- Tekniken som sådan är inte intressant, vi vill använda IT som ett verktyg; engagera barn och föräldrar, förbättra kvaliteten, höja verksamheten ett snäpp till.
ITIF är heller ingen tekniksatsning
- IT ska var väl integrerat i verksamheten och ingen självändamål. Det är bara ett hjälpmedel, precis som vilket annat som helst.
I ITIF i Partille har de flesta arbetslagen valt att dokumentera barnens utveckling och förskolans verksamhet med digitalkamera och video som de sedan lagt in i datorn. Cirka hälften arbetar med digital portfolio, barnen får med sig dokumentation på cd-rom som komplettering till den traditionella mappen.
- En digital portfolio ger föräldrarna en tydligare bild av verksamheten och barnens utveckling, säger Ing-Marie Holmgren.
En av de arbetslag som valt andra projekt är Gåvovägens förskola där barnen bland annat skrivit och ritat berättelser som personalen gjort bildspel av tillsammans med barnen. Läs om detta på Multimediadabyrån www.multimedia.skolutveckling.se (klicka i vänsterspalten på Temalådor sedan  Multimedia och artikeln Leken går vidare)
(För webbversionen av artikeln: www.multimedia.skolutveckling.se/scripts/view/frame.asp?i=118012&t=117266)
Förutom Ing-Marie Holmgren jobbar en IT-handledare på 25 procent med ITIF, varje arbetslag som deltar får 10 - 12 handledningstimmar. För att köpa utrustning finns en liten pott kommuncentrala utvecklingspengar men datorer, kameror och annan teknisk utrustning köps i huvudsak av rektor för de arbetslag som deltar.
Ing-Marie Holmgren ser det som nödvändigt att använda IT i förskola och att användningen har stora utvecklingsmöjligheter. Men på en direkt fråga räknar hon upp några hinder för att utveckla användningen av IT i förskolan.
+Utrustningen - det är svårt att få pengarna att räcka till.
+ Tekniken - den krånglar ibland.
+ Kompetensutvecklingen – att se pedagogiska möjligheter i nya program och ny teknik.
- Men möjligheterna är definitivt större än hindren! säger hon.
Ing-Marie Holmgren räknar med att ITIF kommer att fortsätta i Partille, rektorerna och arbetslagen är mycket positiva och det finns inga signaler från kommunen att satsningen ska upphöra.
Per-Olof Eliasson (Publicerad i tidningen Förskolan)